Orange is the new Black, säsong 3

oitnb

Orange is the new Black blev snabbt min favoritserie. När säsong 1 släpptes plöjde jag den på en helg, säsong 2 plöjde jag i en sittning.I fredags släpptes säsong 3 och det tog mig en dag följt av en eftermiddag att ta mig igenom denna säsong på ungefär 13½ timmar. Efter denna säsong kan jag mer än någonsin säga, och stå för, att Orange is the new Black är något av det bästa som hänt serievärlden.

För den som inte är insatt så handlar Orange is the new Black om Piper Chapman som åker in på Litchfields kvinnofängelse då hon för tio år sedan smugglat drogpengar med sin flickvän Alex Vause. På Litchfield finns regler som inte gäller i samhället och det finns hierarkier att anpassa sig efter och grupper att hålla sig till. I fängelset träffar Piper bland annat sitt ex Alex, drogmissbrukaren Nicki, naiva Morello, bossiga Red, butchflatan Big Boo, galningen Pennsatucky, frisören Sophia Burset, den käppa Crazy Eyes, den livsglada Taystee, artisten Daya och den magiska Gloria. Även om gänget inte alltid faktiskt umgås med varandra så är det i första hand dessa vi kommer få följa, men även andra karaktärer som Poussay, Black Cindy, Pornstache, Caputo, Fig, Healey, Flaca och andra störtsköna typer.

Säsong ett handlar främst om hur en vit, medelklasskvinna tar sig in i ett fängelse och inte ens kan se sina privilegier där. Det handlar om hur hon långsamt tvingas bli medveten om dessa genom att se hur andra har det men även om att hitta sig själv i en omgivning en aldrig trodde att det skulle vara möjligt. Det handlar om att skapa nya band, våga vara egen och acceptera sina handlingar. Det är upplyftande och härligt. Säsong två handlade om hur olika värderingar och minnen kan skapa starka band med vissa men även starta krig med andra. Det är en säsong späckad med manipulation, vänskapsband som krossas och ersätts och att våga gå emot strömmen för att stå för det en själv tror på. Säsong tre däremot är en hel orgie av systerskap och samhällskritik.

Det som gör Orange is the new Black till den serien som det är är inte främst faktumet att Piper Chapman hamnar på Litchfields kvinnofängelse utan snarare alla samhällsnormer som blir så tydliga där. Hur Sophia Burset utsätts för transfobi och hat, hur en umgås i grupper med människor med samma hudfärg som en själv, hur könsroller och strukturer är skadligt för alla involverade. Det är en serie som belyser HBTQ-fobi och hat, visar vikten av vänskap, belyser strukturer och skuldbelägger patriarkatet helt öppet. Det är en livsviktig serie och betydligt mer än några kvinnor som slickar fitta i fängelset och dansar på bordet när de är glada. Det handlar om att överleva sig själv och att överleva i ett samhälle som ständigt försöker trycka dit dig och säsong tre är om möjligt mer packad med dessa insikter än tidigare säsonger.

Utan att spoila något alls vill jag bara erkänna att jag som inte ens gråter till Titanic och bara gråter sisådär varannan gång när Mufasa dör och när Quasimodo skriker FRISTAD med Esmeralda i sina armar grät som en tok till de tio sista minuterna av säsong 3. Inte för att det var sorgligt, utan för att det var så vackert. Det var så jävla vackert att jag behövde gråta.

Se säsong 3 för i helvete. Och har du inte ens sett säsong 1 så är det definitivt tid att du börjar nu. De planerar redan en säsong 4 liksom.

Årets Oscarsnomineringar

Årets Oscarsnomineringar

Varje år hålls Oscarsgalan, i år för 87:e året någonsin. Flera filmer har nominerats, flera filmer har fått många nomineringar i olika nomineringskategorier. Något gemensamt för flera filmer är att de antingen är biografier eller att de är politiska, något som blivit allt vanligare. Nedan följer en lista på de filmer som uppmärksammats väldigt mycket och som då inte är animerade – det finns alltså fler nominerade än de jag nämner nedanför (Big Hero 6, Guardians of the Galaxy etc) men jag har valt att inte fokusera på dessa. I slutet av inlägget har jag även placerat in de som jag vill ska vinna och har då hållt mig till de kategorier som mina utvalda filmer är nominerade i och enbart gjort mina val efter dessa filmer!

Nu börjar vi!

Nominerad i: Best Picture, Actor in Leading Role (Michael Keaton), Actor in Supporting Role (Edward Norton), Actress in Supporting Role (Emma Stone),Cinematography, Directing, Sound Editing, Sound Mixing, Wirting Original Screenplay
Handling: Mörk dramakomedi om Riggan, en skådespelare mest känd för den ikoniska rollen som superhjälten Birdman, som nu vill sätta upp en föreställning på Broadway. Riggan har problem med sin dotte som nyss kom ut från rehab, sin kollega och hans största fiende är hans eget ego.
Min kommentar: Magisk. Makalös. Helt sinnessjukt genialisk. Keaton är skapad för denna roll, Norton är lika bra som vanligt men Stone briljerar. Bryter cirka alla regler men på ett så estetiskt tilltalande sätt att jag får gåshud. Historien är skruvad, karaktärerna är knäppa och allting är perfekt. Får gärna plocka hem samtliga vinster i de nominerade kategorierna.

Nominerad i: Best Picture, Cinematography, Costume Design, Directing, Film Editing, Make up & hair styling, Music, Production Design, Writing Original Screenplay 
Handling: Äventyrlig dramakomedi om Gustave H som arbetar på det välkända hotellet Grand Budapest Hotel under mellankrigstiden. Zero Moustafa blir snart Gustave H’s bästa vän och när Gustave H blir anklagad för mord ska de två vännerna bevisa Gustave H’s oskuld
Min kommentar: Extremt fin film rent estetisk, kul dialog och en av de bättre Wes Anderson-filmerna då jag annars tycker att han är en väldigt överskattad regissör. Definitivt sevärd men i min mening väldigt hypad utan anledning. Ja, filmen är riktigt bra men så bra är den inte. En svag fyra för mig då något definitivt saknas för helheten.

Nominerad i: Best Picture, Best Actor in Leading Role (Benedict Cumberbatch), Best Acress in a Supporting Role (Keira Knightley), Directing, Film Editing, Production Design, Writing Adapted Screenplay, Music
Handling: Drama och biografi om Alan Turings liv och hur han tillsammans med noga utvalda medarbetare lyckades knäcka Enigma under andra världskriget och på så vis räddade tusentals liv och stoppade kriget.
Min kommentar: Så löjligt bra skådespeleri och så otroligt fin porträttering av Alan Turing. Förtjänar samtliga nomineringar och jag skulle vara helt okej om den tog hem varenda pris. Cumberbatch må vara kvar i rollen som excentrisk ensamvarg men lite väl högt IQ men han briljerar i dessa roller och Knightley är som skapad för sin karaktär.

Nominerad i: Best Picture, Best Actor in Supporting Role (Ethan Hawke), Best Actress in Supporting Role (Patricia Arquette), Directing, Writing Original Screenplay, Editing
Handling: Drama som spelades in mellan 2002 och 2013 om det skilda paret Evans och deras son Mason. Om Masons relation till föräldrarna och hur detta utforskas ju äldre Mason blir.
Min kommentar: Denna film har jag ännu inte hunnit med utan får se efter galan. Har inte så mycket att säga till om förutom att jag sparat den till sist av en anledning: jag är inte superimponerad av handling eller upplägg (förutom hela idén med att den spelades in under såå många år). Verkar som att båda skådespelarna har stora chanser till Oscars dock.

Nominerad i: Best Picture, Best Actor in Leading Role (Bradley Cooper), Writing Adapted Screenplay, Editing, Sound Mixing, Sound Editing 
Handling: Actiondrama och biografi om Navy Seal prickskytten Chris Kyle som blev en legend i USA efter att ha räddat väldigt många liv. När han återvänder hem efter kriget så inser han att han inte kan glömma kriget.
Min kommentar: Efter 60 minuter av ”buhu det är så synd om oss amerikaner araber är så taskiga så nu åker vi ner och skjuter på dem” så stängde jag av. Jag orkar verkligen inte med denna jävla smörja som är så extremt problematsk att jag kräks. Behöver vi verkligen ytterligare en film som svartmålar mellanöstern? Behöver vi verkligen en till film som gör kopplingen att muslim automatiskt innebär terrorist? Behöver vi en till film som hyllar människor som mördar? Nej. Detta är en så sjukt svag tvåa att det är löjligt, men den får ändå en tvåa för att Coopers insats är förvånansvärt bra i en jävla skitfilm.

Nominerad i: Best Actor i Leading Role (Steve Carell), Best Actor in Supporting Role(Mark Ruffalo), Directing, Writing Original Screenplay, Make up & Hair Style
Handling: Sportdrama och biografi om bröderna Schultz. Mark har tidigare deltagit i OS och vunni medalj när han låter sig börja tränas av du Pont och går med i hans Team Foxcatcher. Kort därefter blandas brodern Dave in och du Ponts mörka sida träder fram.
Min kommentar: Holy shit. Steve Carell är en av mina absoluta favoritskådespelare men ingenting han tidigare gjort går att mäta sig med detta. Filmen i sig faller mig inte helt i smaken även om den var bra, men Carells insats är makalös. Det går inte att känna igen Carell, delvis på grund av det enastående jobbet med smink men även på grund av att jag aldrig sett honom i en liknande roll. Detta var magiskt även om filmens helhet inte var lika intressant.

Nominerad i: Production Design, Visual Effects, Music, Sound Mixing, Sound Editing
Handling: Sci-fi-äventyr om en dystopisk framtid där mänskligheten hotas på grund av drastiska klimatförändringar. En grupp forskare reser genom ett maskhål och beger sig ut på en interstallär resa för att hitta en lösning.
Min kommentar: Jag är imponerad av effekter, hadling, upplägg, musik – men det saknas något. Skådespelarna är bra men inte så bra som de brukar vara och något saknas men jag kan inte sätta fingret på vad. Dock helt magnifik på många andra plan!

Nominerad i: Best Picture, Best Actor in Leading Role (Eddie Redmaye), Best Actress in Leading Role (Felicity Jones), Writing Adapted Screenplay, Music
Handling: Romantiskt drama och biografi om vetenskapsmannen Stephen Hawking och hans fru Jane före, under och efter olyckan som kom att förändra deras liv men även om Hawkings teorier.
Min kommentar: Så otroligt tråkig och förutsägbar och då menar jag inte att jag sedan tidigare inte varit insatt i Stephen Hawking – jag vet vem Hawking är, jag är insatt i hans teorier och kan saker om hans liv. Jag syftar på att regi, skådespelarinsatser, estetiken och dylikt känns förutsägbart och platt. Redmaye gör en rättvis tolkning av Hawking men det känns för uppenbart på något sätt. Jag är väldigt besviken och den enda nomineringen jag förstår mig på är Music, för musiken är verkligen enastående. Tror att Eddie Redmaye kan vinna en Oscar för denna tolkning men vet ej om jag tycker att han faktiskt förtjänar den.

Nominerad i: Best Picture, Best Actor in Supporting Role (J.K Simmons), Writing Adapted Screenplay, Editing, Sound Mixing
Handling: Andrew är en ambitiös jazztrummis som studerar vid en av USAs främsta musikskolor när han en dag blir utvald av den skräckinjagande musikläraren Fletcher att medverka i hans orkester. Fletcher bryr sig endast om vinst och det spelar ingen roll hur han tar sig dit.
Min kommentar: Makalös film, äckligt bra rent ut sagt. Miles Teller är lika bedårande som i allt annat han gör och även om jag normalt tycker att J.K Simmons är bra så.. herrejävlar. Utöver detta så är filmen väldigt estetiskt tilltalande både att titta på och lyssna på, redigeringen är sinnessjukt vacker och imponerande och allting är verkligen svinigt bra. Enda bristen i filmen, och varför jag därför inte anser att den bör vinna för Best Picture, är för att även om allting är makalöst så är inte storyn Oscarsvärdig, däremot förstår jag nomineringen till 100%. Jävlar vilken bra film.

Nominerad i: Cinematography, Production Design, Costume Design, Music
Handling: Drama och biografi om den kände konstnären J.M.W Turner
Min kommentar: Kan ärligt erkänna att jag inte har och troligtvis inte heller kommer se denna film då den inte känns intressant för fem öre, och då är jag ändå en kulturtant med förkärlek för knäppa konstnärer. Timothy Spall är förvisso bra men.. nej.

Nominerad i: Best Actress in Supporting Role (Meryl Streep), Production Design, Costume Design 
Handling: Musikaliskt fantasyäventyr som är baserat på Broadwaymusikalen med samma namn och handlar om en häxa och andra magiska karaktärer som kastats in i samma saga.
Min kommentar: Årets film med Meryl Streep. Jag är medveten om att hon är ett skådespelargeni men nominerad varje år börjar kännas mer som ett internt skämt i the academy snarare än att hon är värd dem alla. Dock ej sett filmen än då jag inväntar den på biograferna faktiskt. Är orimligt pepp på att se den!

Nominerad i: Cinematography, Sound Mixing, Sound Editing
Handling: Krigsdrama och biografi om OS-löparen Louis Zamperini som spenderar 42 dagar på en jolle mitt ute i havet efter en flygkrash och sedan tillfångatas och placeras i japanska arbetsläger under WWII.
Min kommentar: Så otroligt fin på alla sätt och vis och jag förstår verkligen inte hur Jack O’Connell inte kunde bli nominerad i Best Actor in Leading Role eller hur filmen som helhet inte nominerades i Best Picture. De kanske inte förtjänar en vinst, men defntivit en nominering. Så sanslöst bra.

Nominerad i: Best Picture, Music
Handling: Drama och biografi om Marthin Luther King, hans dröm och om marchen mellan Selma och Montgomery i Alabama 1965.
Min kommentar: Jag grät som jag aldrig gråtit till film förut. Jag blev arg på ett sätt som en film aldrig gjort mig förut. För det går inte att undkomma; när du ser denna film så får du en helt ny förståelse för Martin Luther King och det han ledde. Det blir en ny form av respekt för det blir äkta på ett nytt sätt när du får det uppstyltat framför dig vad som skedde, hur det skedde, hur det hanterades. Filmen är power identifierat och den är helt magisk. Musiken är enastående, regin är fenomenal och skådespelarinsatserna är oklanderliga. Jag satt med handen för munnen fran första till sista scen; i förskräckelse, i glädje, i ilska, i förståelse, i respekt.

Nominerad i: Best Actress in Leading Role (Reese Witherspoon), Best Actress in Supporting Role (Laura Dern)
Handling: Biografiskt drama om Cheryl Strayed som beger sig ut ensam på en vandring genom USA efter en personlig kollaps som ledde henne in på en självdestruktiv väg.
Min kommentar: Helt magiskt film där Witherspoon verkligen är Oscarsvärdig. Har väntat på det ögonblicket då hon ska gå från Legally Blonde (som jag ÄLSKAR) till något mer seriöst, precis som Anne Hathaway lyckades med när hon gick från Mia Wallace (som jag ÄLSKAR) till Fantine! Hon må ha gjort roller mellanåt som är power (typ som i Walk the Line, som hon även belöndes med en Oscar för) men detta är på en annan nivå. Pussy power, feminism, sårbarhet, hantering av katastofer. Äntligen Witherspoon – du är fan bäst.

Nominerad i: Best Actress in Leading Role (Rosamund Pike)
Handling: Nick och Amy Dunn ska fira sin femte bröllopsdag när Amy helt plötsligt försvinner. Polisen misstänker att maken har mördat sin fru, men Nick själv tror att Amy spelar honom ett spratt i hopp om att straffa honom.
Min kommentar: Spontan tanke: behöver verkligen en film som denna just nu? Behöver vi verkligen en film som målar upp kvinnor i destruktiva förhållanden som sjuka, manipulativa, lögnare? Behöver vi film som blir en feministisk backlash i ett samhälle som redan hatar feminister? Rosamund Pike briljerar och Neil Patrick Harris är skrämmande men bra, Affleck är lika dålig som vanligt. Filmen som helhet är trist och eftersom jag läst boken var de betydelsefulla twisterna förväntade. Det är en trea men Pikes insats lyfter den till en extremt svag fyra för vi behöver verkligen inte en film just nu som målar upp kvinnor som människor som ljuger för att de har lite tråkigt. Vi behöver inte film som förminskar problem som destruktiva förhållanden och vi behöver fan inte film som hyllas för detta. Nej. Pike är ett geni i denna film och jag är 100% okej om hon vinner en Oscar, men jag tycker inte att det denna film och Pike representerar i filmen förtjänar denna uppmärksamheten.

Nominerad i: Best Actress in Leading Role (Julianne Moore)
Handling: Drama om Alice som är professor i lingvistik och helt plötsligt börjar glömma bort ord. Det visar sig att Alice, trots sin unga ålder, drabbats av alzheimers och vi följer hennes liv med sjukdomen och hur familjerelationerna prövas.
Min kommentar: Julianne Moore är om mjligt mer genialisk än tidigare i denna helt underbara film som lämnade mig med blöta ögon från cirka trettio minuter in och resten av filmen (observera att jag aldrig gråter till film, men denna och Selma var undantagen). Så otroligt bra, fin och viktig. Definitivt en av de bättre helhets-filmerna som blivit nominerade. Fantastisk.

Nominerad i: Writing Original Screenplay 
Handling: Kriminaldrama om Bloom, en man desperat efter ett jobb. En dag nästlar han sig in i kriminaljournalistik och inser att det finns en viss konkurrens på marknaden. Långsamt börjar Bloom få svårare att se skillnad mellan rätt och fel och helt plötsligt är han själv inblandad i det kriminella som sker enbart för att skapa en bra story att filma.
Min kommentar: Jag är kär i Gyllenhaal när han såg spela psykopat eftersom det på något vis går så sanslöst bra ihop med hans image, och här är beviset. Jag blev äcklad och kände ett obehag filmen igenom – men den var så fasligt bra. Jag hoppade till, var inte beredd, blev chockad och fascinerad. Storyn är imponerande men Gyllenhaal är magisk.

Best Motion Picture: The Imitation Game, Birdman eller Selma

Best Actor in a Leading Role: Benedict Cumberbatch (The Imitation Game) eller Steve Carell (Foxcatcher)
Best Actress in a Leading Role: Julianne Moore (Still Alice) eller Reese Witherspoon (Wild)
Best Actor in a Supporting Role: J.K Simmons (Whiplash)
Best Actress in a Supporting Role: Emma Stone (Birdman)
Directing: Birdman
Film Editing: Whiplash
Cinematography: Unbroken 
Music: Selma eller The Theory of Everything
Sound Mixing: Whiplash
Sound Editing: Unbroken
Make up & hair style: Foxcatcher 
Costume Design: The Grand Budapest Hotel
Visual Effects: Interstellar 
Writing (Adapted Screenplay): The Imitation Game
Writing (Original Screenplay): Birdman eller Nightcrawler 
Production Design: The Grand Budapest Hotel

Om besegrade lattepappor, Pär Ströms lögner och machokultur

Hej igen Belinda,

Det är ungefär en och en halv vecka sedan jag skrev till dig sist och jag kände att jag var tvungen att göra det igen. Andra avsnittet av ”Fittstim – min kamp” gick för fyra dagar sedan och det har tagit mig all denna tid att smälta programmet. Efter hetsiga skriverier i media och känslosamma diskussioner i sociala medier är det nu min tur att få ge uttryck åt min besvikelse. Och följande scenario är allt jag hoppas på till kommande (det tredje och sista) avsnitt nu på torsdag:

Du sitter där på en bänk och stirrar in i solen. Någon okänd människa på stan har raggats upp, eller ytterligare än manlig forskare. Ni sitter hur som helst där, på en bänk, i solen. Du gör allt förutom att lyssna på vad människan säger. Tittar flummig omkring, grimaserar där det inte passar sig att grimaserar, ser väldigt ointresserad ut, flummar runt lite. Så som du gjort i de två avsnitten som visats. Men plötsligt tar allt en vändning. Du stirrar in i kameran med säkra ögon. Stirrar ut oss tittare, borrar dig in i våra hem. Och med allvar i rösten och ilska i ögonen ska du säga ”april april era lättlurade stackare”.

Nu tror inte jag att mitt drömscenario kommer att bli verklighet och det är vad som gör mig så otroligt uppgiven. Jag vill helst inte döma din programserie innan jag sett samtliga avsnitt, men jag kunde inte hålla mig efter avsnitt ett och jag kan inte hålla mig efter avsnitt två heller. Du gör det alldeles för svårt Belinda, att bara sitta och ta emot skiten du kastar på oss; dagens feminister som du känner att du har så lite samhörighet med. Problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska börja i mitt nya brev till dig, för jag vet inte riktigt vad i programmet som gjorde mig mest ledsen och irriterad. Problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska börja med att beklaga min sorg över programmets dumhet. Kanske vid att du presenterade avsnitt tvås innehåll med att det skulle handla om ”feministernas hatobjekt: mannen”, eller att du bestämde dig för att hålla ett skilsmässotal på ett bröllop (vilket var så pinsamt att jag gick ifrån tv:n för att diska) eller att du på fullaste allvar frågar en man varför han valt att vara hemma med sitt barn (för det vore ju så himla märkligt att en pappa inte vill vara hemma med sitt barn som han varit delaktig i att sätta till världen liksom), eller kanske att du låter Pär Ström tala ut om att han känner sig kränkt. Men visst. Ägna ett helt program åt mäns rädsla för jämställdhet så fortsätter vi snippbärare att gå runt med överfallslarm så fort det blir mörkt ute. Det låter legitimt.

Vi börjar lite enkelt. Du frågar en pappa varför han är hemma med sitt barn. Faktumet att du ens måste ställa en sådan fråga tyder på att något gått väldigt fel i vårt samhälle. Ingen frågar en mamma varför denne valt att vara hemma med sitt barn för det är en självklarhet i samhällets ögon. Men så fort en pappa är hemma med sitt barn så är det något chockerande och något som ska ha beröm. Som om vi inte vill se att denna pappa också var med i skapandet av sitt barn och därmed gärna vill ta del av den lilla krabatens liv. Pappor som är hemma med sina barn beröms, mammor glöms bort eftersom de ska vara hemma med barnen. Pappor som jobbar direkt efter barnafödandet är det ingen som höjer ögonbrynen åt, men alla rynkar på näsan om en mamma gör detsamma för då sviker hon sin familj. Dessutom är tydligen alla män, enligt Belinda i serien, kuvade om de är hemma med sina barn. Kuvade? Sist jag kollade upp innebörden av det ordet så vet jag att det stod ”besegrad” och ”förtryckt” som synonymer. Kuvad? Av jämställdhet? Så männen som alltså valt att ta hand om ett barn de själva varit med och skapat är alltså förtryckta av jämställdheten. Det låter ju helt logiskt. Eller så var det helt enkelt det dummaste jag någonsin hört. Men okej då, ni lattepappor där ute – känner ni er kuvade för att ni får umgås med era barn? Ta lite familjeansvar?

Andra momentet är Pär Ström. Människan som kallar sig för jämställdist och kämpar för jämställdheten mellan män och kvinnor (säger han) men verkar inte vara medveten om att det är exakt samma sak som feminister gör – vilket ledde till att han hatade på feminister och feminister hatade på honom. Pär Ström som släppte en bok (som pdf-fil om jag förstått det rätt) som heter ”Sex feministiska myter”. En av myterna är att kvinnor får sämre lön än män för samma arbete, en annan myt är att män slår kvinnor och så fortsätter det. År 2013 var ett viktigt år för kvinnorna i Sverige som arbetar. Det var nämligen såhär, Belinda och Pär, att kvinnor få fick betalt för en minut mer per dag i sitt arbete. I generella drag gjordes en undersökning som menade på att om vi tar en man och en kvinna som har exakt samma jobb som sker mellan 09:00-17:00 så får mannen betalt för hela arbetsdagen medan kvinnan jobbar gratis efter 15:51. Men sen hände en sak år 2013; kvinnor fick en extra betald minut och började nu inte jobba gratis förrän efter 15:52. Men visst okej – det är en feministisk myt att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb. Absolut, Pär.

Den andra myten, att män slår kvinnor, går ju inte direkt att förneka egentligen. Det går ju inte att kalla det för myt. Däremot tror jag att Pär, och väldigt många antifeminister, menar att ”men alla män slår ju faktiskt inte kvinnor!!!!” och nej, alla män slår inte kvinnor. Men ni får fan ingen medalj för det. Varför? Det ska inte gå att få medalj för något som är en självklarhet. Men jo, män slår kvinnor. Och viktigare är att idag är sexuellt våld av män mot kvinnor större än någonsin i Sverige och ingen gör något åt saken. Våldtäktsman efter våldtäktsman frias för att ”han fattade inte att hon var full”, ”han trodde nej betydde ja”, ”hon hade för kort kjol” etcetera. I Sverige begås näst mest våldtäkter i hela världen, anmälningar räknade. Och då är alltså mörkertalet inte med. Mörkertalet där kvinnor inte vågar eller vill anmäla av olika skäl. Den farligaste platsen för en kvinna att vara är faktiskt inte full, avklädd och utomhus helt ensam – det är i hennes eget hem. Där riskerar hon mer än någon annanstans att bli slagen och sexuellt utnyttjad av sin partner. Men okej Pär, män slår inte kvinnor. Och det är ju skitbra att Belinda låter dig tala ut i tv om hur kränkt du känner dig för att du blev påhoppad av feminister när du var ute på krogen med dina polare. För det är ju jättesynd om dig som slåss för ett jämställt samhälle men ändå föder nidbilden av feminister som rabiata och överdrivna. Men absolut; sitt där du och var livrädd för jämställdhet så gifter jag mig här borta och spenderar resten av livet livrädd för att bli slagen av den person jag älskar.

Och på tal om att gifta sig; punkt tre i Belindas program. Varför stod du på ett bröllop och höll ett skilsmässotal? Varför frågade du brudgummen om han ”visste vad han gav sig in på?” angående att han gifte sig med en feminist? Är det ett tomrum mellan öronen på dig? Alla påstå att en feminist gifter sig enbart för att skilja sig är relativt skitkonstigt att påstå. Att sen försöka dumförklara att feminister (kvinnor i allmänhet egentligen) är glada över sina skilsmässor är ännu dummare för det ger en bild av att du verkar tycka att skilda kvinnor ska skämmas. Vilket de inte alls ska! Det är ju hur bra som helst att både kvinnor och män kan skilja sig om det nu är så att de inte längre älskar sin partner och vill skiljas. Hacka inte ner på dessa människor men sprid heller inga myter om att feminister gifter sig enbart för att skilja sig. Att då hålla ett skilsmässotal på ett bröllop, jo det känns faktiskt som ett hån. Att sedan kalla ”Happy Happy” för en feministisk bibel är ju lite att ta i. De flesta feminister brukar ju ändå citera Simone de Beauvoir eller rekommendera ”Under Det Rosa Täcket” om vi nu ska snacka feministiska profeter. Eller Mary Wollstonecraft och Sylvia Plath eller andra väldigt stora namn. Inte Mia Skäringer, Gudrun Schyman och Maria Svelands egna berättelser om skilsmässor. Missförstå mig inte, boken ”Happy Happy” är bra – men det är ingen feministisk Bibel hur mycket Belinda än försöker få folket att tro det.

Sådant som var bra i programmet:
– Musiken. Det var ju Maskinen, Beyonce, Florence and the Machine OCH Christina Aguilera denna gång. Inget ont om sådant.
– Att de visade när Reinfeldt höll presskonferens om att våldet i Sverige måste minsta. Dumt nog höll han ju presskonferens för att någon i hans favoritlag Djurgården hoppat av efter lite mobbing trots att detta skedde någon dag efter att en gäng kända mediekvinnor suttit i vår TV-ruta och berättat om hur de blivit mordhotade för att de yttrar sina åsikter och gör sina jobb.
– Andrea Edwards som pratar om att hon förstår att män känner sig hotade av machoidealet och på så bevisar hur patriarkatet även påverkar män negativt. Tyvärr valde ju Belinda och SVT att inte gå in i detta så djupgående för ja, det vore ju himla dumt om det äntligen kom någon vettig och fick yttra sina åsikter. Hon fick ungefär lika mycket tid i rutan som Gudrun Schyman fick i avsnitt ett och ändå var hon (likt Gudrun) klokast av alla i hela programmet.

Tyvärr väger inte några få positiva upplevelser upp för en timmes övrigt skit om kuvade män, Pär Ström, att om kvinnor är brandmän så kommer det ta längre tid att släcka bränder (alltså, ja, bra vinkling) eller sådant om att ”om män förlorar har kvinnor ingen kamp” som om det är kampen vi vill åt när det är rättvisa vi vill ha. Men fortsätt intervjua icke-betydande människor på stan du Belinda. Låt dem prata om hur bra den svenska pappan är (för alla svenska pappor är ju exakt likadana, mhm) och förklara sedan att de är för att de är kuvade. Att Fittstim är mångas första introduktion till feminism skrämmer mig till en grad jag inte trodde var möjligt – för de som tittar på Fittstim kommer ju få Belindas skeva syn på dagens feminism inpräntat. Och jag vet verkligen inte vad det är Belinda pratar om.

Om inte detta program är ett skämt vill jag hemskt gärna ha tillbaka mina skattepengar som betalat skiten. Tack på förhand.

Med Vänliga Hälsningar
Elin

Sverige: ett av världens mest jämställda patriarkat

Kära Belinda Olsson,
Imorgon är det inte vilken lördag som helst. Det är manifestationsdagen för införskaffandet av en samtyckeslag. I det lilla landet Sverige anmäldes 16900 sexualbrott under 2012 (statistik via Brå), men mörkertalet är stort. År 2013 friades sex ungdomar av hovrätten efter våldtäktsanklagelser. De hade gemensamt våldtagit en flicka i ett rum under en fest enligt anklagelserna men hovrätten menade att hon inte befann sig i ett hjälplöst tillstånd och dessutom var det mörkt i rummet så hur kunde hon se vilka förövarna var? Samma år frias en annan våldtäktsman av hovrätten då det saknas teknisk bevisning och vittnen fastän både förövaren och offret i fråga hävdat att offret skrikit nej upprepade gånger. Förövaren menade att han hört att hon skrikit nej men inte uppfattat att hon faktiskt menade nej. Vi bor i ett samhälle där vi lär kvinnor att skydda sig från våldtäkter istället för att lära ut att det är fel att våldta. De frågar våldtagna kvinnor i rättssalarna under förhör vad de haft på sig när de blivit våldtagna, om de varit berusade eller om de gått ensamma och om det varit mörkt ute – som om kvinnor kan skydda sig. Som om det är kvinnors fel om vi blir våldtagna. Och nu är det alltså inte ens våldtäkt fastän du tydligt skriker nej.

Imorgon är det ingen vanlig lördag, Belinda Olsson. Det är den artonde januari 2014. I Stockholm sker en manifestation för samtyckeslagar i Sverige. Vad gör du? Du går ut två dagar innan, i ett program som finansierats av bland annat mina skattepengar, och påstår att feminism är en slags lyxfråga vi kan ha i Sverige för att vi inte haft krig på väldigt många år. Du står i bästa sändningstid och påstår att feminismen har spårat ut. Men vet du vad jag tycker? Jag tycker att det är du som spårat ut.

År 2007 hittade jag feminismen. Jag var fjorton år och så jäkla less på antaganden om mig baserat på att det inte dinglade en köttslamsa mellan mina ben. Jag upptäckte Linda Skugge och via henne fann jag snabbt feminismen och på så vis fann jag även dig, Belinda. Ni pratade om ett jämställt samhälle där kvinnan inte var annorlunda från mannen. Om anorexi, ensamstående mödrar, sexualundervisning i skolan, våldtäkt, kvinnliga förebilder, lika lön oavsett kön. Under de första minuterna i ditt program i svensk television, ”Fittstim – min kamp” ska du besöka Gudrun Schyman i hennes hem. Du säger ”Jag tror på rättvisa mellan könen men ska ifrågasätta om feminismen är på väg åt rätt håll. Som en katolik på väg mot påven för att håna hans kyrka”. Det finns ingen annan tolkning än att du ska håna det Schyman tror på; feminismen. Vilket betyder att du faktiskt hånar mig som anser mig vara feminist. Det är rätt trist att känna sig hånad av en människa man en gång beundrade. Det som dock är värre är att du hånar det som feministerna kämpar för idag och verkar anse feminism som ett slags lyxproblem i och med att Sverige inte drabbats av krig eller dylika katastrofer under väldigt många år – vilket ger oss möjligheter att fokusera på vad som i dina ögon verkar vara bagateller.

Programmet har du döpt till ”min kamp” vilket uppenbarligen ska handla om din personliga syn på feminismen idag. Du har problem med användandet av ordet ”hen” och tror inte att det har med jämställdhet att göra, du anser att det är att experimentera med sina barn och du undrar om både du och Ebba Witt-Brattström är någon form av dinosaurier då ni inte förstår innebörden av användandet av ”hen”. Snabbt svar; nej ni är inte dinosaurier men ni verkar ha väldigt svårt att tänka utanför det ni själva är bekväma med och värderar väldigt egoistiskt. Användandet av hen är inte något du är tvingad till; vill du inte säga hen så gör det inte. Men att förlöjliga en identitet som många har och ett ord många tacksamt tagit emot är att helt enkelt håna dessa människor. Hen är ingen lyxfråga och det är självklart väldigt enkelt för dig som cis-kvinna att inte känna tillhörighet med ordet; men det är okej. Så länge du låter de som känner tillhörighet med ordet göra det utan att håna dem. Du skrattar åt företeelsen med hen-dagis och du får gärna tycka att det är löjligt – men du hånar återigen dem som känner att det är viktigt. Dessutom; är det inte himla bra att ge ens barn hundra möjligheter istället för en?

Till Schyman säger du att dagens feminism handlar om hen, att inte berätta könet på sitt barn, att äktenskapet är förlegat och att en modern feminist är skild och glad för detta. Du pratar om att feminister som får motstånd hävdar för snabbt att allt är kvinnohat och totalt saknar humor och självdistans och pekar även på att dagens feminism är väldigt ego.

Först och främst; att påstå att dagens feminism handlar om ”hen” gör att du framställer dig själv som rätt dum för om du vore lite påläst så skulle du veta att feminister kämpar för rätt mycket mer än enbart användandet av hen (trots att du verkar ha hakat upp dig på detta och tror att detta är allt vi slåss för). Att sedan fortsätta med att påstå att vi slåss för att inte berätta könet på barn känns också som en dum sak att påstå då du gör ett rätt stort antagande kring ett väldigt stort ämne baserat på att du träffat en person som håller sitt barns kön hemligt. Personligen kan jag erkänna att jag inte heller svarar vad valfritt barn tillhör för kön om en främling på stan skulle fråga. Jag har ett syskon på knappt ett år och när jag stått själv med denna och någon frågar ”är det en pojke eller flicka?” svarar jag helst ”Det är en Inez” – för vad spelar det för jäkla roll vad barnet har mellan benen? Egentligen?

Du påstår sedan att en modern feminist är skild och glad över detta är ett påstående jag faktiskt inte förstår då jag inte ser en problematik i att vara glad över att vara skild? Älskar du inte din partner längre och ni är gifta så kan det väl kännas som en rätt skön idé att skilja sig? Jag ser inte skilsmässor som en tabu utan precis tvärtom; en skilsmässa för mig är att du tagit tag i något du är besviken med och i egen takt försöker ändra på. Vad jag däremot stör mig helt enormt på är detta;

Belinda Olsson, du påstår att feminister som får motstånd hävdar att allt är kvinnohat samt saknar humor och självdistans. Vart var du när ”Uppdrag Granskning”ägnade ett helt avsnitt åt kvinnohat? Vart var du när ”Uppdrag Granskning” ägnade ett helt avsnitt åt att visa kvinnor som blivit mordhotade enbart för att de gjort sitt jobb? Som fått höra att de ska våldtas, att deras barn ska våldtas, att de ska akta sig för ”vi vet minsann vart du bor” och dylikt baserat på att de yttrar sina åsikter och ibland inte ens det utan helt enkelt gör sitt jobb? Att påstå att en feminist som blivit mordhotad baserat på att hen just är feminist saknar självdistans och humor är återigen ett hån och jag börjar undra och du på riktigt har tänkt efter innan du tyckt till i bästa sändningstid.

Kära Belinda Olsson: mitt namn är Elin. Jag är tjugo år gammal och öppen feminism. Jag tror på, kämpar för och strävar efter jämställdhet mellan könen. Mellan män, kvinnor och alla könsidentiteter där i mellan. Jag kämpar för människor lika värde oavsett kön, religion, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning och allt annat som kan tänkas skilja oss människor åt. Att du påstår att min feminism, den moderna feminismen, är egoistisk och centrerad kring mig själv tar jag om en personlig kränkning och jag anser nog ta mig fan att det är du, Belinda, som är jävligt egoistisk som inte kan tänka utanför din egna trygghetszon. Du verkar lida av att du varit med och skapat ”hen” – kan du inte förstå att det är något att vara stolt över? Du har gett människor som saknat könstillhörighet en plats att känna sig hemma i. Men du ser det som ett lyxproblem och undrar varför vi inte kämpar för de lägre ställda kvinnorna. Vet du vad? Det gör vi – du är bara för blind för att se det.

Du menar att feminismen spårat ut och att Sverige är ett bra land att låta sina barn växa upp i. Det är det säkerligen. Sverige är ett av världens mest jämställda länder påstår du och ja, det är det. Men det är också det land som har näst flest våldtäkter i hela världen och då är mörkertalet stort. Detta jämställda land kämpar inte för oss utan penisar oavsett om vi är cis-kvinnor, transor, hen eller annan valfri identitet. Sverige har slutat kämpa för oss, gett upp. Imorgon är det lördag den artonde januari 2014. Feministerna ska samlas för att hålla en manifestation för en samtyckeslag eftersom Sverige gång på gång sviker oss. Tar ifrån oss rätten till våra egna kroppar, våra känslor. Som lär oss att vara rädda och skylla allt på oss själva. Dagens feminism slåss fortfarande för mig och för dig och för våra rättigheter, för allas lika rättigheter. Du är bara alldeles för egoistisk för att se det. Men vi kämpar för dig ändå, Belinda.

                                            

ANDRA VIKTIGA TEXTER OM BELINDA OLSSON OCH ”FITTSTIM – MIN KAMP”:
Maria Sveland: ”Driver du med mig Belinda Olsson?”
Sara Abdollahi: ”Varför utgår Svt från en sårad vit kulturfeminist?
Moa Svan: ”För mig är ‘hen’ ingen struntsak
Nina Åkestam: ”Inget jävla lyxproblem

ÖVRIGT:

Bilden är lånad från Lady Dahmers instagramkonto som hänvisar till användaren @emanugarnheim som skapare.