Rör inte min rättighet till abort!

szbcb664
Ebba Busch Thor blev Kristdemokraternas nya partiledare och genast fick människan en idé om att vårdpersonal ska kunna säga nej till att behöva utföra en abort. Den rätten som vi med livmoder har idag till abort stiftades 1974 och nu har en konservativ politiker bestämt sig för att börja tafsa på lagen då dennes politiska ideologi helt enkelt inte stämmer överens med dagens abortlag. Well let me just tell you Ebba Busch Thor: ge fan i rätten till min kropp.

Att vissa politiska ideologier inte går ihop med våra rättigheter är inget nytt. Flera har väldigt länge menat att vårt abortantal i Sverige är på tok för högt och att vi måste börja sätta lite gränser. En del har till och med menat att abort används som någon form av preventivmedel och människor i diskussionsforum jag är med i har mage att påstå att de som utför en abort gör en mörk handling helt utan eftertanke. Till samtliga som på fullaste allvar är emot rätten till fri abort vill jag gladeligen hälsa att ni är dumma i huvudet. Det är en ärlig åsikt från min sida – jag står för den till 100%.

Att mena att vårdpersonal inte ska behöva utföra en abort är för mig ett mysterium. Om du nu inte vill hamna i en situation där du måste utföra en abort, varför i helvete välja det enda yrket där utförandet av abort är möjligt? Vill du inte utföra aborter så arbeta inte inom vården. Det är faktiskt inte så svårt. Den gravida människans behov av att slippa vara gravid i ett läge där hen inte vill vara gravid går före alla abortmotståndares inom vården. Abortmotståndare ska inte jobba inom vården i min mening. Vården ska finnas där för att få oss att vara lugna och trygga, ha en god hälsa. Den ska inte ifrågasätta oss och mena att vi gör felaktiga beslut. Att ens överväga att låta vårdpersonalens behov gå före patientens oroar mig något fruktansvärt.

De som menar att antalet aborter i Sverige är för högt har troligtvis inte genomgått en abort. Det har inte jag heller förvisso, men jag har väldigt svårt att föreställa mig att det är något en gör bara sådär. Det är inte som att knyta skorna innan en går ut eller som att andas – det är med största sannolikhet ett tufft beslut, ett ångestframkallande beslut i vissa fall. Det är ingen småsak och det är genuint kränkande att mena att människor med livmoder ser lättsinnigt på aborter som om det vore vad som helst. Det är inte ett preventivmedel, men det är en försäkran om att slippa föda ett oönskad barn oavsett vad anledningen är. Att ifrågasätta detta och istället lyssna på vårdpersonalens önskan om att slippa utföra en abort är kränkande för patienten som redan har det svårt.

Alla med livmoder kan bli gravida. Ett glömt preventivmedel, en sprucken kondom. Tanken på en familj men det fungerar inte just nu av olika skäl. Det är enkelt att bli gravid men på något vis hamnar ansvaret på den part med livmoder. Ingen kommer hata på den som ejakulerade för att en abort sker utan allting kommer att läggas på den med livmoder, den som utför aborten. Det krävs ett minimum av två personer men ändå kommer den ena att bära det hela ansvaret. Vården ska stötta denna individ när saker känns svårt. Vården ska finnas där att vända sig till med frågor och en längtan efter hjälp. Vi ska ha rätten att välja själva vad vi vill göra med våra kroppar oavsett om det är att föda ett barn eller att genomgå en abort och en vårdanställds samvete ska inte stå i vägen. Vårdpersonalens samvete hör inte hemma i frågan och politiker måste sluta tro att de kan bestämma över andras kroppar i samhället. Skriv under namninsamlingen ”Tafsa inte på aborträtten” här om du tycker att det är ren idioti att en människa ska få bestämma över andras kroppar. Är du inte gravid? Var då tyst. Är det inte dig aborten gäller? Knip käft. Agera som stöd. Moraliska pekpinnar har jag börjat lessna rejält på vid det här laget.

Vill du inte utföra en abort? Arbeta inte inom vården. Ditt samvete ska fan inte stå i vägen för rätten till min egen kropp.

”Du är som en kille, fast med tuttar”

Är du tjej? Snippfödd dessutom? Då har du säkert fått den där påstådda komplimangen någon gång i livet, den där komplimangen som är välmenande men så 1950-tal. ”Det är så skönt att hänga med dig, du är som en kille!”, ”Du är som en kille, fast med tuttar!”, ”Du är ju som en av grabbarna!”, den kommer i olika versioner men säger alltid samma sak: trots att du har en snippa mellan benen istället för The Precious P(enis)™ så är du helt okej. 

Förstår du inte direkt idiotin i denna påstådda komplimang? Jag ska göra det enkelt för dig i min förklaring till varför det är fel såhär: Har du någonsin hört en tjej säga ”Shit, du är precis som en tjej fast med kuk!” till en snubbe och han tar det som en komplimang? Nej precis, så varför skulle det vara fint åt andra hållet? Samhällets syn på mannen är ju att han är överlägsen kvinnan och därför anses det vara en komplimang att som kvinna efterlikna en man, medan det är fult att män är som kvinnor. Man > kvinna. Allt manligt är alltid lite bättre än allt kvinnligt och det är ju definitivt värre att bli kallad för ”jävla fitta” snarare än ”jävla kuk”. Manliga attribut är bättre, manliga stereotyper är bättre, manlighet är bättre. Det är aldrig lika tabu att som kvinna bära blått som det är för en man att bära rosa (otroligt förenklad förklaring).

Ni där ute som blir glada av dessa komplimanger, försök förstå vad som egentligen sägs till dig när någon säger detta till dig. För på ren svenska innebär det att ”Grattis, du liknar den halvan av befolkningen som jag är villig att umgås med för jag är dum i huvudet och grymt påverkad av patriarkatet och det här är första gången någonsin jag vill vara kompis med någon av det kvinnliga könet fastän ni består av den andra halvan av jordens befolkning och tydligen ser jag dig inte som en individ utan som ett kön men fan ta dig om du ser mig som man mer än människa!”.

Till er som faktiskt använder er av dessa komplimanger: sluta för i helvete.
Till er som tar åt er av dessa komplimanger och faktiskt blir glada av dem: sluta för i helvete.

boys will be boys och idiotin bakom det

boys will be boys och idiotin bakom det

Vi skakar av oss det när vi läser om dåden. Ytterligare en våldtäktsman friad. Ytterligare en kvinna som skrikit nej men förövaren går ändå fri. Vi lever i ett samhälle där människor inte känner sig trygga och det anmäls våldtäkter dagligen men ändå är det ytterst få som faktiskt får en fällande dom. Vi lever i en våldtäktskultur och vi matas dagligen av det strukturella förtrycket och rädslan som lurar oss att känna att det är en fråga om när snarare än om, och det börjar redan på förskolan.

En pojke slår en flicka på förskolan och de vuxna säger ”han gör ju bara så för att han är kär i dig”. En kille  håller fast en tjej och pussar henne under någon lek trots att hon skriker nej i lågstadiet och de vuxna säger ”han gör ju bara så för att han inte vågar säga att han gillar dig”. En snubbe tafsar på en brud och de vuxna säger ”det är väl inte så farligt, pojkar gör sånt för att de inte vågar visa sina känslor!”. Är det märkligt att ett nej alltid kommer att trampas på när vi är matade av ett samhälle som säger att ”boys will be boys” och bara därför ska de få göra som de vill? Det gör ingenting om pojkar/killar/snubbar/gossar/pojkbarn tafsar/håller kvar/slår på flickor/tjejer/brudar/tösar/flickbarn för det är gulligt och charmigt och oskyldigt och det görs för att han egentligen är kär i henne. Ingen tar hennes nej på allvar. Ingen bryr sig när hon skriker eller försöker ta sig fri. Är det förvånansvärt att detta beteende då håller i äldre ålder? En pojke pussar en flicka mot hennes vilja på dagis och hon skriker nej men fröknarna gör ingenting för det är gulligt. En man våldtar en kvinna och hon skriker nej men han har lärt sig att ett nej inte betyder något. När ska vi förstå att vi måste sätta upp tydliga gränser och att ett sådant beteende inte är okej? Att människor kommer påverkas av detta långt senare i sina liv och att vi måste sätta punkt nu?

Tidigare i veckan skrev Metro om hur åttaåringar i gäng sexofredade unga tjejer och ett citat ur artikeln är ”Det är väldigt ovanligt att sådana här småbarn bildar gäng”. Det är mycket möjligt att det är ovanligt med gängbildandet, men det är inte ovanligt att små pojkar ger sig på flickor och sexofredar på diverse sätt.  Fokus i denna diskussion som blommade upp var alltså att det handlade om pojkar i gäng snarare än vad de faktiskt gjorde. De sexofredade tonårstjejer men gav sig även på jämnåriga pojkar samt vuxna. Debatten kan inte handla om att pojkarna sexofredar i gäng i tidig ålder, den ska handla om att pojkar överhuvudtaget sexofredar och att det hela börjar i tidig ålder. Något vi alla sett men som majoriteten blundat för. Hur killarna skapade pusslekar i skolan för att kunna jaga flickorna och hålla fast dem, hur de slogs och puttades för att de ”var kära”, hur de började tafsa så fort någon började få tuttar och hur de drog ner byxorna på tjejerna i korridoren för att se och klämma. Och det var aldrig en vuxen som sa ifrån.

För de unga pojkarna som sexofredat i gäng blir det ingen rättslig prövning eftersom de är för unga. De här kommer att få en skarp tillsägelse och säkerligen någon form av varning och straff från föräldrar. Men resten av våra små pojkar då? De som kommer växa upp och lära sig att ett nej inte är ett nej. Och värre; flickorna som växer upp och lär sig att deras nej inte är värt ett skit och att deras kroppar inte är deras, att så fort en kille är elak så är han kär och att badboys därför är det bästa som finns. Vi förstår våra barn och förminskar deras värde. Pojkar är inte dumma men de blir dumma om inte vuxna säger åt dem i tid. Pojkar kan ta ett nej oavsett ålder. Men vi måste börja säga ifrån på skarpen nu för jag tänker inte sitta och se på när barnen blir tillfångatagna och våldspussade på och jag är trött på att läsa om våldtäktsmän som hört hur hon sagt nej men trott att hon menat ja och därför frias. Vi måste sätta nej foten. Vi måste lära om. Vi måste lära våra unga att deras nej alltid är ett nej och aldrig ett ”kanske” eller ett ”övertala mig”. Vi måste ge våra barn rätten över sina egna kroppar och det måste ske nu. Inget mer snack om boys will be boys så fort pojkar gör något dumt. Säg ifrån. Ryt ifrån. Skrik så lungorna spricker. Ett nej är alltid ett nej, oavsett ålder.

Om besegrade lattepappor, Pär Ströms lögner och machokultur

Hej igen Belinda,

Det är ungefär en och en halv vecka sedan jag skrev till dig sist och jag kände att jag var tvungen att göra det igen. Andra avsnittet av ”Fittstim – min kamp” gick för fyra dagar sedan och det har tagit mig all denna tid att smälta programmet. Efter hetsiga skriverier i media och känslosamma diskussioner i sociala medier är det nu min tur att få ge uttryck åt min besvikelse. Och följande scenario är allt jag hoppas på till kommande (det tredje och sista) avsnitt nu på torsdag:

Du sitter där på en bänk och stirrar in i solen. Någon okänd människa på stan har raggats upp, eller ytterligare än manlig forskare. Ni sitter hur som helst där, på en bänk, i solen. Du gör allt förutom att lyssna på vad människan säger. Tittar flummig omkring, grimaserar där det inte passar sig att grimaserar, ser väldigt ointresserad ut, flummar runt lite. Så som du gjort i de två avsnitten som visats. Men plötsligt tar allt en vändning. Du stirrar in i kameran med säkra ögon. Stirrar ut oss tittare, borrar dig in i våra hem. Och med allvar i rösten och ilska i ögonen ska du säga ”april april era lättlurade stackare”.

Nu tror inte jag att mitt drömscenario kommer att bli verklighet och det är vad som gör mig så otroligt uppgiven. Jag vill helst inte döma din programserie innan jag sett samtliga avsnitt, men jag kunde inte hålla mig efter avsnitt ett och jag kan inte hålla mig efter avsnitt två heller. Du gör det alldeles för svårt Belinda, att bara sitta och ta emot skiten du kastar på oss; dagens feminister som du känner att du har så lite samhörighet med. Problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska börja i mitt nya brev till dig, för jag vet inte riktigt vad i programmet som gjorde mig mest ledsen och irriterad. Problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska börja med att beklaga min sorg över programmets dumhet. Kanske vid att du presenterade avsnitt tvås innehåll med att det skulle handla om ”feministernas hatobjekt: mannen”, eller att du bestämde dig för att hålla ett skilsmässotal på ett bröllop (vilket var så pinsamt att jag gick ifrån tv:n för att diska) eller att du på fullaste allvar frågar en man varför han valt att vara hemma med sitt barn (för det vore ju så himla märkligt att en pappa inte vill vara hemma med sitt barn som han varit delaktig i att sätta till världen liksom), eller kanske att du låter Pär Ström tala ut om att han känner sig kränkt. Men visst. Ägna ett helt program åt mäns rädsla för jämställdhet så fortsätter vi snippbärare att gå runt med överfallslarm så fort det blir mörkt ute. Det låter legitimt.

Vi börjar lite enkelt. Du frågar en pappa varför han är hemma med sitt barn. Faktumet att du ens måste ställa en sådan fråga tyder på att något gått väldigt fel i vårt samhälle. Ingen frågar en mamma varför denne valt att vara hemma med sitt barn för det är en självklarhet i samhällets ögon. Men så fort en pappa är hemma med sitt barn så är det något chockerande och något som ska ha beröm. Som om vi inte vill se att denna pappa också var med i skapandet av sitt barn och därmed gärna vill ta del av den lilla krabatens liv. Pappor som är hemma med sina barn beröms, mammor glöms bort eftersom de ska vara hemma med barnen. Pappor som jobbar direkt efter barnafödandet är det ingen som höjer ögonbrynen åt, men alla rynkar på näsan om en mamma gör detsamma för då sviker hon sin familj. Dessutom är tydligen alla män, enligt Belinda i serien, kuvade om de är hemma med sina barn. Kuvade? Sist jag kollade upp innebörden av det ordet så vet jag att det stod ”besegrad” och ”förtryckt” som synonymer. Kuvad? Av jämställdhet? Så männen som alltså valt att ta hand om ett barn de själva varit med och skapat är alltså förtryckta av jämställdheten. Det låter ju helt logiskt. Eller så var det helt enkelt det dummaste jag någonsin hört. Men okej då, ni lattepappor där ute – känner ni er kuvade för att ni får umgås med era barn? Ta lite familjeansvar?

Andra momentet är Pär Ström. Människan som kallar sig för jämställdist och kämpar för jämställdheten mellan män och kvinnor (säger han) men verkar inte vara medveten om att det är exakt samma sak som feminister gör – vilket ledde till att han hatade på feminister och feminister hatade på honom. Pär Ström som släppte en bok (som pdf-fil om jag förstått det rätt) som heter ”Sex feministiska myter”. En av myterna är att kvinnor får sämre lön än män för samma arbete, en annan myt är att män slår kvinnor och så fortsätter det. År 2013 var ett viktigt år för kvinnorna i Sverige som arbetar. Det var nämligen såhär, Belinda och Pär, att kvinnor få fick betalt för en minut mer per dag i sitt arbete. I generella drag gjordes en undersökning som menade på att om vi tar en man och en kvinna som har exakt samma jobb som sker mellan 09:00-17:00 så får mannen betalt för hela arbetsdagen medan kvinnan jobbar gratis efter 15:51. Men sen hände en sak år 2013; kvinnor fick en extra betald minut och började nu inte jobba gratis förrän efter 15:52. Men visst okej – det är en feministisk myt att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb. Absolut, Pär.

Den andra myten, att män slår kvinnor, går ju inte direkt att förneka egentligen. Det går ju inte att kalla det för myt. Däremot tror jag att Pär, och väldigt många antifeminister, menar att ”men alla män slår ju faktiskt inte kvinnor!!!!” och nej, alla män slår inte kvinnor. Men ni får fan ingen medalj för det. Varför? Det ska inte gå att få medalj för något som är en självklarhet. Men jo, män slår kvinnor. Och viktigare är att idag är sexuellt våld av män mot kvinnor större än någonsin i Sverige och ingen gör något åt saken. Våldtäktsman efter våldtäktsman frias för att ”han fattade inte att hon var full”, ”han trodde nej betydde ja”, ”hon hade för kort kjol” etcetera. I Sverige begås näst mest våldtäkter i hela världen, anmälningar räknade. Och då är alltså mörkertalet inte med. Mörkertalet där kvinnor inte vågar eller vill anmäla av olika skäl. Den farligaste platsen för en kvinna att vara är faktiskt inte full, avklädd och utomhus helt ensam – det är i hennes eget hem. Där riskerar hon mer än någon annanstans att bli slagen och sexuellt utnyttjad av sin partner. Men okej Pär, män slår inte kvinnor. Och det är ju skitbra att Belinda låter dig tala ut i tv om hur kränkt du känner dig för att du blev påhoppad av feminister när du var ute på krogen med dina polare. För det är ju jättesynd om dig som slåss för ett jämställt samhälle men ändå föder nidbilden av feminister som rabiata och överdrivna. Men absolut; sitt där du och var livrädd för jämställdhet så gifter jag mig här borta och spenderar resten av livet livrädd för att bli slagen av den person jag älskar.

Och på tal om att gifta sig; punkt tre i Belindas program. Varför stod du på ett bröllop och höll ett skilsmässotal? Varför frågade du brudgummen om han ”visste vad han gav sig in på?” angående att han gifte sig med en feminist? Är det ett tomrum mellan öronen på dig? Alla påstå att en feminist gifter sig enbart för att skilja sig är relativt skitkonstigt att påstå. Att sen försöka dumförklara att feminister (kvinnor i allmänhet egentligen) är glada över sina skilsmässor är ännu dummare för det ger en bild av att du verkar tycka att skilda kvinnor ska skämmas. Vilket de inte alls ska! Det är ju hur bra som helst att både kvinnor och män kan skilja sig om det nu är så att de inte längre älskar sin partner och vill skiljas. Hacka inte ner på dessa människor men sprid heller inga myter om att feminister gifter sig enbart för att skilja sig. Att då hålla ett skilsmässotal på ett bröllop, jo det känns faktiskt som ett hån. Att sedan kalla ”Happy Happy” för en feministisk bibel är ju lite att ta i. De flesta feminister brukar ju ändå citera Simone de Beauvoir eller rekommendera ”Under Det Rosa Täcket” om vi nu ska snacka feministiska profeter. Eller Mary Wollstonecraft och Sylvia Plath eller andra väldigt stora namn. Inte Mia Skäringer, Gudrun Schyman och Maria Svelands egna berättelser om skilsmässor. Missförstå mig inte, boken ”Happy Happy” är bra – men det är ingen feministisk Bibel hur mycket Belinda än försöker få folket att tro det.

Sådant som var bra i programmet:
– Musiken. Det var ju Maskinen, Beyonce, Florence and the Machine OCH Christina Aguilera denna gång. Inget ont om sådant.
– Att de visade när Reinfeldt höll presskonferens om att våldet i Sverige måste minsta. Dumt nog höll han ju presskonferens för att någon i hans favoritlag Djurgården hoppat av efter lite mobbing trots att detta skedde någon dag efter att en gäng kända mediekvinnor suttit i vår TV-ruta och berättat om hur de blivit mordhotade för att de yttrar sina åsikter och gör sina jobb.
– Andrea Edwards som pratar om att hon förstår att män känner sig hotade av machoidealet och på så bevisar hur patriarkatet även påverkar män negativt. Tyvärr valde ju Belinda och SVT att inte gå in i detta så djupgående för ja, det vore ju himla dumt om det äntligen kom någon vettig och fick yttra sina åsikter. Hon fick ungefär lika mycket tid i rutan som Gudrun Schyman fick i avsnitt ett och ändå var hon (likt Gudrun) klokast av alla i hela programmet.

Tyvärr väger inte några få positiva upplevelser upp för en timmes övrigt skit om kuvade män, Pär Ström, att om kvinnor är brandmän så kommer det ta längre tid att släcka bränder (alltså, ja, bra vinkling) eller sådant om att ”om män förlorar har kvinnor ingen kamp” som om det är kampen vi vill åt när det är rättvisa vi vill ha. Men fortsätt intervjua icke-betydande människor på stan du Belinda. Låt dem prata om hur bra den svenska pappan är (för alla svenska pappor är ju exakt likadana, mhm) och förklara sedan att de är för att de är kuvade. Att Fittstim är mångas första introduktion till feminism skrämmer mig till en grad jag inte trodde var möjligt – för de som tittar på Fittstim kommer ju få Belindas skeva syn på dagens feminism inpräntat. Och jag vet verkligen inte vad det är Belinda pratar om.

Om inte detta program är ett skämt vill jag hemskt gärna ha tillbaka mina skattepengar som betalat skiten. Tack på förhand.

Med Vänliga Hälsningar
Elin

Sverige: ett av världens mest jämställda patriarkat

Kära Belinda Olsson,
Imorgon är det inte vilken lördag som helst. Det är manifestationsdagen för införskaffandet av en samtyckeslag. I det lilla landet Sverige anmäldes 16900 sexualbrott under 2012 (statistik via Brå), men mörkertalet är stort. År 2013 friades sex ungdomar av hovrätten efter våldtäktsanklagelser. De hade gemensamt våldtagit en flicka i ett rum under en fest enligt anklagelserna men hovrätten menade att hon inte befann sig i ett hjälplöst tillstånd och dessutom var det mörkt i rummet så hur kunde hon se vilka förövarna var? Samma år frias en annan våldtäktsman av hovrätten då det saknas teknisk bevisning och vittnen fastän både förövaren och offret i fråga hävdat att offret skrikit nej upprepade gånger. Förövaren menade att han hört att hon skrikit nej men inte uppfattat att hon faktiskt menade nej. Vi bor i ett samhälle där vi lär kvinnor att skydda sig från våldtäkter istället för att lära ut att det är fel att våldta. De frågar våldtagna kvinnor i rättssalarna under förhör vad de haft på sig när de blivit våldtagna, om de varit berusade eller om de gått ensamma och om det varit mörkt ute – som om kvinnor kan skydda sig. Som om det är kvinnors fel om vi blir våldtagna. Och nu är det alltså inte ens våldtäkt fastän du tydligt skriker nej.

Imorgon är det ingen vanlig lördag, Belinda Olsson. Det är den artonde januari 2014. I Stockholm sker en manifestation för samtyckeslagar i Sverige. Vad gör du? Du går ut två dagar innan, i ett program som finansierats av bland annat mina skattepengar, och påstår att feminism är en slags lyxfråga vi kan ha i Sverige för att vi inte haft krig på väldigt många år. Du står i bästa sändningstid och påstår att feminismen har spårat ut. Men vet du vad jag tycker? Jag tycker att det är du som spårat ut.

År 2007 hittade jag feminismen. Jag var fjorton år och så jäkla less på antaganden om mig baserat på att det inte dinglade en köttslamsa mellan mina ben. Jag upptäckte Linda Skugge och via henne fann jag snabbt feminismen och på så vis fann jag även dig, Belinda. Ni pratade om ett jämställt samhälle där kvinnan inte var annorlunda från mannen. Om anorexi, ensamstående mödrar, sexualundervisning i skolan, våldtäkt, kvinnliga förebilder, lika lön oavsett kön. Under de första minuterna i ditt program i svensk television, ”Fittstim – min kamp” ska du besöka Gudrun Schyman i hennes hem. Du säger ”Jag tror på rättvisa mellan könen men ska ifrågasätta om feminismen är på väg åt rätt håll. Som en katolik på väg mot påven för att håna hans kyrka”. Det finns ingen annan tolkning än att du ska håna det Schyman tror på; feminismen. Vilket betyder att du faktiskt hånar mig som anser mig vara feminist. Det är rätt trist att känna sig hånad av en människa man en gång beundrade. Det som dock är värre är att du hånar det som feministerna kämpar för idag och verkar anse feminism som ett slags lyxproblem i och med att Sverige inte drabbats av krig eller dylika katastrofer under väldigt många år – vilket ger oss möjligheter att fokusera på vad som i dina ögon verkar vara bagateller.

Programmet har du döpt till ”min kamp” vilket uppenbarligen ska handla om din personliga syn på feminismen idag. Du har problem med användandet av ordet ”hen” och tror inte att det har med jämställdhet att göra, du anser att det är att experimentera med sina barn och du undrar om både du och Ebba Witt-Brattström är någon form av dinosaurier då ni inte förstår innebörden av användandet av ”hen”. Snabbt svar; nej ni är inte dinosaurier men ni verkar ha väldigt svårt att tänka utanför det ni själva är bekväma med och värderar väldigt egoistiskt. Användandet av hen är inte något du är tvingad till; vill du inte säga hen så gör det inte. Men att förlöjliga en identitet som många har och ett ord många tacksamt tagit emot är att helt enkelt håna dessa människor. Hen är ingen lyxfråga och det är självklart väldigt enkelt för dig som cis-kvinna att inte känna tillhörighet med ordet; men det är okej. Så länge du låter de som känner tillhörighet med ordet göra det utan att håna dem. Du skrattar åt företeelsen med hen-dagis och du får gärna tycka att det är löjligt – men du hånar återigen dem som känner att det är viktigt. Dessutom; är det inte himla bra att ge ens barn hundra möjligheter istället för en?

Till Schyman säger du att dagens feminism handlar om hen, att inte berätta könet på sitt barn, att äktenskapet är förlegat och att en modern feminist är skild och glad för detta. Du pratar om att feminister som får motstånd hävdar för snabbt att allt är kvinnohat och totalt saknar humor och självdistans och pekar även på att dagens feminism är väldigt ego.

Först och främst; att påstå att dagens feminism handlar om ”hen” gör att du framställer dig själv som rätt dum för om du vore lite påläst så skulle du veta att feminister kämpar för rätt mycket mer än enbart användandet av hen (trots att du verkar ha hakat upp dig på detta och tror att detta är allt vi slåss för). Att sedan fortsätta med att påstå att vi slåss för att inte berätta könet på barn känns också som en dum sak att påstå då du gör ett rätt stort antagande kring ett väldigt stort ämne baserat på att du träffat en person som håller sitt barns kön hemligt. Personligen kan jag erkänna att jag inte heller svarar vad valfritt barn tillhör för kön om en främling på stan skulle fråga. Jag har ett syskon på knappt ett år och när jag stått själv med denna och någon frågar ”är det en pojke eller flicka?” svarar jag helst ”Det är en Inez” – för vad spelar det för jäkla roll vad barnet har mellan benen? Egentligen?

Du påstår sedan att en modern feminist är skild och glad över detta är ett påstående jag faktiskt inte förstår då jag inte ser en problematik i att vara glad över att vara skild? Älskar du inte din partner längre och ni är gifta så kan det väl kännas som en rätt skön idé att skilja sig? Jag ser inte skilsmässor som en tabu utan precis tvärtom; en skilsmässa för mig är att du tagit tag i något du är besviken med och i egen takt försöker ändra på. Vad jag däremot stör mig helt enormt på är detta;

Belinda Olsson, du påstår att feminister som får motstånd hävdar att allt är kvinnohat samt saknar humor och självdistans. Vart var du när ”Uppdrag Granskning”ägnade ett helt avsnitt åt kvinnohat? Vart var du när ”Uppdrag Granskning” ägnade ett helt avsnitt åt att visa kvinnor som blivit mordhotade enbart för att de gjort sitt jobb? Som fått höra att de ska våldtas, att deras barn ska våldtas, att de ska akta sig för ”vi vet minsann vart du bor” och dylikt baserat på att de yttrar sina åsikter och ibland inte ens det utan helt enkelt gör sitt jobb? Att påstå att en feminist som blivit mordhotad baserat på att hen just är feminist saknar självdistans och humor är återigen ett hån och jag börjar undra och du på riktigt har tänkt efter innan du tyckt till i bästa sändningstid.

Kära Belinda Olsson: mitt namn är Elin. Jag är tjugo år gammal och öppen feminism. Jag tror på, kämpar för och strävar efter jämställdhet mellan könen. Mellan män, kvinnor och alla könsidentiteter där i mellan. Jag kämpar för människor lika värde oavsett kön, religion, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning och allt annat som kan tänkas skilja oss människor åt. Att du påstår att min feminism, den moderna feminismen, är egoistisk och centrerad kring mig själv tar jag om en personlig kränkning och jag anser nog ta mig fan att det är du, Belinda, som är jävligt egoistisk som inte kan tänka utanför din egna trygghetszon. Du verkar lida av att du varit med och skapat ”hen” – kan du inte förstå att det är något att vara stolt över? Du har gett människor som saknat könstillhörighet en plats att känna sig hemma i. Men du ser det som ett lyxproblem och undrar varför vi inte kämpar för de lägre ställda kvinnorna. Vet du vad? Det gör vi – du är bara för blind för att se det.

Du menar att feminismen spårat ut och att Sverige är ett bra land att låta sina barn växa upp i. Det är det säkerligen. Sverige är ett av världens mest jämställda länder påstår du och ja, det är det. Men det är också det land som har näst flest våldtäkter i hela världen och då är mörkertalet stort. Detta jämställda land kämpar inte för oss utan penisar oavsett om vi är cis-kvinnor, transor, hen eller annan valfri identitet. Sverige har slutat kämpa för oss, gett upp. Imorgon är det lördag den artonde januari 2014. Feministerna ska samlas för att hålla en manifestation för en samtyckeslag eftersom Sverige gång på gång sviker oss. Tar ifrån oss rätten till våra egna kroppar, våra känslor. Som lär oss att vara rädda och skylla allt på oss själva. Dagens feminism slåss fortfarande för mig och för dig och för våra rättigheter, för allas lika rättigheter. Du är bara alldeles för egoistisk för att se det. Men vi kämpar för dig ändå, Belinda.

                                            

ANDRA VIKTIGA TEXTER OM BELINDA OLSSON OCH ”FITTSTIM – MIN KAMP”:
Maria Sveland: ”Driver du med mig Belinda Olsson?”
Sara Abdollahi: ”Varför utgår Svt från en sårad vit kulturfeminist?
Moa Svan: ”För mig är ‘hen’ ingen struntsak
Nina Åkestam: ”Inget jävla lyxproblem

ÖVRIGT:

Bilden är lånad från Lady Dahmers instagramkonto som hänvisar till användaren @emanugarnheim som skapare.

Kroppsbehåring vs kvinnor

En karl i min klass valde att under torsdagslektionen i Religion B helt plötsligt yttra sig om ”Ta  Håret Tillbaka”-gruppen på Facebook. Det var en helt vanlig lektion i Religion B. Vi var indelade i grupper och vår uppgift var att tolka Höga Visan ur Bibeln. Min grupp skulle tolka den bokstavligt, deras grupp symboliskt. Helt plötsligt har läraren gått ut ur klassrummet och denna karl, som under de två och ett halvt åren jag ”känt” honom kallat sig feminist, häver ur sig ”Vad säger ni om den där Ta Håret Tillbaka gruppen? Så jävla skarrig!”. Hela världen stannade upp och jag blev så paff.

Denna karl har som sagt kallat sig själv för feminist de år jag känt till hans existens. Vi har diskuterat politik och feminism ett flertal gånger och vi står på samma sida i allt. Kvinnor och män ska vara jämlika i allt, inga skillnader på grund av kön och är det något det ena könet kan/får så ska det gälla även det andra.
Denna karl som kallat sig själv för feminist, som verbalt har attackerat sexister eftersom de är så bakåtsträvande, väljer att helt plötsligt häva sig med att det är ”skarrigt” när kvinnor inte rakar sig under armarna. Genast skapas en debatt.

Någon påstår att det är äckligt att ladda upp bilderna men att denna förstår varför man gör det och att det är ”okej” att inte raka sig – ”men måste alla andra behöva se det på Facebook?!”
Ursäkta mig. ”Okej” att inte raka sig? Vet inte varför men jag tror inte de människor där ute som väljer att inte raka sig behöver ett bekräftande från Dig.

Det finns en hel del jag skulle vilja få sagt i denna diskussion gällande kroppsbehåring och kvinnor, men jag blir upprörd alldeles för fort och förstår knappt själv vad jag vill säga.
Blev bara så paff över att denna påstådda feminist började diskutera att kvinnors val var ”skarrigt” och att ingen vill ligga med dem. Som att vi enbart finns till för att vara knulldockor. Nej tack.

Ta håret tillbaka!

Fyra dagar har gått sedan finalen i Melodifestivalen. Fyra dagar har gått sedan bibliotekarien Lina i ren eufori över Loreens vinst råkade visa sin orakade armhåla i TV. Fyra dagar har gått sedan en kvinna visade en orakad armhåla i TV. Fyra dagar fyllda av hat från trångsynta män och kvinnor i vårt samhälle som anser att de har rätt att kränka individer som väljer att inte raka sig under armarna. Nej, förlåt – fel ordval. Det ska stå ”kvinnor”, inte ”individer”.

En skärmdump på en kvinnas armhåla laddades upp på Facebook i lördags och hundratals personer bestämde sig för att kollektivt nätmobba Lina, ägaren till den håriga armhålan. Anledning till nätmobbningen: en kvinnas håriga armhåla. Jag måste nästan nypa mig själv, för jag trodde inte att människor kunde vara så dumma. Året är 2012 och vi kan fortfarande inte förstå att kvinnor inte behöver raka sig under armarna.
Om man inte rakar sig under armarna så är man äcklig eller ett feministluder, och ibland förtjänar man till och med att dö. På grund av lite hår. Varför? Därför. Därför att kvinnor har ett ideal som vi prompt ska följa. Vi ska raka av varenda millimeter av hår på exakt hela kroppen utom vårt huvud, men våra karlar kan ha hår vart de vill. Så har det alltid varit och så ska det förbli.

Fråga: varför är det alltid män som ska bestämma över kvinnors kroppar? När blev vi av med friheten att bestämma över oss själva? På Facebook startades gruppen ”Ta Håret Tillbaka” där kvinnor, och män, laddar upp bilder på sina håriga armhålor för att visa stöd till Lina åt till de kvinnor som blir drabbade av hat av anledningen att de har hår. Karlar skriver att man är äcklig och dum i huvudet. Kvinnor skriver att man är äcklig och dum i huvudet. För man är hårig. För att man har valt att inte raka sig.

Vi pratar om hår. På huvudet, ryggen, benen. Under armarna, mellan benen och på rumpan. På armar och mage. Hår. En kvinna valde att inte raka sig, och folk tycker att de har rätten att kalla henne äcklig. Över hår. Det som vi alla har. Det som vi alla föddes med.
Varför rakar vi oss? En del anser att det är hygieniskt, en del anser att det är snyggt, en del gör det av gammal vana och vet inte ens varför de startade och sen finns det de som tycker att det är skönt med renrakade partier på kroppen. Själv anser jag att man bestämmer själv om man vill ha hår någonstans eller inte. Det är inte direkt en mänsklig rättighet att kränka andra bara för att någon inte passar in på deras definition av skönhet. Själv anser jag att det är rätt hemskt att se hur kvinnor blir kränkta på Internet och på stan av anledningen håriga armhålor. Eller, det är inte ”rätt” hemskt – det är hemskt.

Vi är tillbaka där det startade. Det är bara hår. Det är som en ond cirkel av hat från människor som anser att de vet bättre än andra, men vad ger dem rättigheten att kränka andra? Av anledningen ”hår?”. Aftonbladet har ett gäng artiklar som publiceras om kvinnor som tagit skada i samhället och av personer de älskar av anledningen att de är kvinnor. De kanske borde starta något nytt. ”Kvinnor hatade- anledning: hårig armhåla!”.
Vad jag vill säga, egentligen, är att man får se ut precis hur man vill. Vill du raka dig? Gör det. Vill du det inte? Gör det inte. Man bestämmer själv över sig själv och sin kropp och att folk anser att de har mer rätt än andra att trycka ner någon av den anledningen att denne är hårig är bara helt snedvridet.
Det visar vilket utseendefixerat samhälle vi lever i och hur man minsann förtjänar att dö om man går emot normen.

Till de kvinnor, och män, som får lida av andras glåpord och kränkningar: stå på er. Ni är bäst i hela jävla världen.